En hel vecka hade vi haft samma platta syn från balkongen. Fint ibland kanske, men så var det dags för lite surf och äntligen låg det ett massivt swell runt hörnet till helgen.

Så vaknade man upp på fredagen och tog en kopp kaffe innan skolan med den här utsikten. Det var det sjukaste jag har sett Fairy Bower.

Jag passade på att inhandla en ny kamera i veckan. För säkerhets skull en som är vattentät. Pentax Optio WP rockar.

Sen så bar det av söderut till våra gamla hemtrakter i Wollongong. Jag, Petter, Andreas & K-man spenderade en natt hos Scott och gick upp ybertidigt för att mötas av en gudomlig syn.

Austinmer levererade massiva högrar över revet.

Jag paddlade ut själv (de andra hade dragit runt hörnet lite tidigare) och var i sällskap av endast en bodyboardare.

Så jag passade på att testa min nya kamera ur vattenperspektivet och såklart ta en o annan våg i min ensamhet.

Vi drog vidare och stannde till på Boneyards. Det såg rätt fint ut, men fångade inte upp swellet lika bra som andra ställen. Vi fortsatte.

I Kiama fastnade vi för Warrie Beach och dess tillhörande point.

Men det var beach breaket och dess vänstrar som fick min närvaro.

Även här stark offshore och fina feta vågor.

Efter ytterligare en bra session ringde jag Luke (klasspolare) som kunde erbjuda lite lokal kännedom inför ett eventuellt tredje surf.
Han visade oss till sin favoritvåg Mystic Island.

Fett och offshore, men kanske lite FÖR fett i min smak.

Andreas & K-man kände sig lite för trötta för att orka en tredje och sista session (eller kanske rädda?), men jag & Scott paddlade över kanalen och hittade till Mystics beach.

Och där var det minsann ingen fy skam heller. Det var dom sjukaste A-frames jag sett nånsin. Spana in hur bodyboardaren ligger vertikalt i droppen. Det fanns inget annat val än att tuuuuba...

Dagen efter drog jag norrut (norr om Manly) och fick 2 bra sessions. Collaroy i solnedgången får man inte heller klaga på. Men inget slår lördagen den 28:e maj 2005. Jag vågar påstå att det är en topp 10 dag i Australien för mig någonsin. Det skäms jag inte för.

Till bloggens nutid >